ISLÄNDSK FÅRHUND
Ursprungsland/hemland:
Island
Användningsområde:
Vallning
FCI-klassifikation:
Grupp 5, sektion 3
Bakgrund/ändamål:
Isländsk fårhund är den enda
hundras som har Island som sitt ursprungsområde. Den kom till Island
med de första nybyggarna som var vikingar (åren 874-930). Den
isländska fårhunden och dess sätt att arbeta har anpassats
efter terräng och lantbruksmetoder. Rasen blev en viktig hjälp
för islänningarna i
deras hårda kamp för att överleva
under århundradena och den har varit oumbärlig i arbetet med
att valla gårdarnas djur. Den isländska fårhundens popularitet
har ökat de senaste decennierna och trots att rasen inte är stor
numerärt, anses den inte längre hotad av utrotning.
Helhetsintryck:
Isländsk fårhund är en nordisk vallande spets. Den skall vara något under medelstorlek och ha upprättstående öron och ringlad svans. Kroppen skall vara rektangulär; mätt från bröstbenet till sittbensknölarna skall kroppslängden vara större än mankhöjden. Bröstdjupet skall motsvara frambenens längd. Uttrycket skall vara vänligt, intelligent och glatt. Det rastypiska temperamentet är självsäkert och livligt. Två hårlag förekommer: korthårig och långhårig. Båda varianterna skall ha tjock päls som skall vara extremt vädertålig. Könsprägeln skall vara tydlig.
Uppförande /karaktär:
Isländsk fårhund skall vara en härdig och smidig vallhund, den driver med skall. Den är en synnerligen användbar vallhund för att flytta djurflockar mellan beten i bergen och för att finna enstaka djur som skilts från flocken. Det ligger i den isländska fårhundens natur att vara mycket alert och den välkomnar entusiastiskt besökare utan att visa aggressivitet. Rasen är gladlynt, vänlig, nyfiken, lekfull och orädd. Jaktinstinkten är svag.
Huvud:
Huvudet skall vara kraftigt med stram hud. Skallen skall vara något längre än nospartiet. Sett ovanifrån och från sidan skall huvudet vara trekantigt.
Skallparti:Hjässan skall vara något välvd
Stop: Stopet skall vara tydligt markerat, men varken för högt eller för brant.
Nostryffel: Nospartiet skall vara svart. Hos leverbruna hundar skall den vara mörkt leverbrun, vilket också kan förkomma hos vissa crèmfärgade hundar.
Nosparti: Nospartiet skall vara välutvecklad. Det skall vara något kortare än skallen. Sett ovanifrån och från sidan skall nospartiet avsmalna mot nostryffeln och bilda en trubbig triangel. Nosryggen skall vara rak.
Läppar: Läpparna skall vara strama. Läppkanterna skall vara svarta. Hos leverbruna hundar skall de vara mörkt leverbruna, vilket också kan förekomma hos vissa crèmfärgade hundar.
Käkar/tänder: Komplett saxbett.
Kinder: Kinderna skall vara flata.
Ögon: Ögonen skall vara medelstora och mandelformade, färgen skall var mörkt brun med svarta ögonkanter. Hos leverbruna och crèmfärgade hundar får ögonfärgen vara något ljusare. Hos leverbruna hundar skall ögonränderna vara mörkt leverbruna, vilket också kan förekomma hos vissa crèmfärgade hundar.
Öron: Öronen skall vara upprättstående och medelstora. De skall vara trekantiga med fasta kanter och svagt rundade toppar. Öronen skall var mycket rörliga, reagera känsligt på ljud och avspegla hundens sinnesstämning.
Hals:
Halsen skall vara medellång, muskulös med något välvd nacke och högt buret huvud. Halsskinnet skall vara stramt.
Kropp:
Kroppen skall vara rektangulär och starkt byggd. Längden skall vara i korrekt proportion till höjden och i harmoni med helhetsintrycket.
Rygg:
Ryggen skall vara plan, muskulös och stark.
Ländparti:
Ländpartiet skall vara brett och muskulöst.
Kors:
Korset skall vara brett, muskulöst, tämligen kort och svagt sluttande.
Bröstkorg:
Bröstkorgen skall vara lång, djup och väl välvd.
Underlinje:
Buklinjen skall endast vara svagt uppdragen.
Svansen:
Svansen skall vara högt ansatt och ringlad över ryggen så att den berör ryggen.
Extremiteter:
Framställ: Sedd framifrån skall frambenen vara raka, parallella och starka. Framstället skall ha normala vinklar.
Skulderblad: Skuldrorna skall vara sluttande och muskulösa.
Framtassar: Framtassarna skall till formen vara något ovala med slutna, väl välvda tår och välutvecklade trampdynor. Dubbelsporrar är tillåtet.
Bakställ:
Sedda bakifrån skall bakbenen vara raka, parallella och starka. Bakstället skall ha normala vinklar.
Lår: Låren skall vara breda och välmusklade.
Baktassar: Baktassarna som framtassarna. Välutvecklade dubbla sporrar är önskvärt.
Rörelser:
Rörelserna skall vara smidiga, uthålliga och ha god drivkraft och de skall utan ansträngning täcka mycket mark.
Päls:
Pälsstuktur:Pälsen skall vara dubbel, tjock och extremt vädertålig. Den korta pälsvarianten skall ha medellångt täckhår med tämligen grov struktur och tjock, mjuk underull. Pälsen skall vara längre på halsen, bröstet och baksidan av låren. Svansen skall vara buskig och behårad.
Den långhåriga pälsvarianten skall ha längre täckhår än ovan nämnda. Täckhåren skall vara tämligen grovt och underullen skall vara tjock och mjuk. Pälsen skall vara längre bakom öronen, på halsen, bröstet, baksidan av låren och baksidan av frambenen. Svansen skall vara mycket buskigt behårad.
Båda pälsvarianterna skall ha kortare päls i ansiktet, på skallen, öronen och framsidan av benen. Pälslängden på svansen skall stå i proportion till respektive pälsvariant.
Färg:
Många färger är tillåtna med en färg skall alltid dominera. Vanligast förekommande färger är: alla nyanser i gulrött, från crème till mörkt rött, leverbrunt, grått och svart. Vitt skall förekomma hos enfärgade. De vanligaste vita tecknen, vilka ofta är asymmetriska, förekommer som bläs, en del av bläs, halsring, på bröstet, som sockor av varierande längd samt på svanstippen. Ljusare nyanser förekommer ofta på kroppens undersida, från strupe till svansspets.
Hos gulröda och grå hundar förekommer ofta svart mask. svarta hårspetsar och ibland även svarta hårstrån. Trefärgade hundar skall ha svart päls med vita markeringar som ovan samt traditionella tan-tecken på kinderna, över ögonen och på benen i någon nyans av gulrött.
Vitt med fläckar i någon av ovan nämnda färger är tillåtet. Vitt får inte vara helt dominerande.
Storlek/vikt:
Mankhöjd: Idealhöj för hanhundar är 46 cm, för tikar 42 cm.
Fel:
Varje avvikelse från standarden är
fel och skall bedömas i förhållande till graden av avvikelse.
- Solid svart mantel eller sadel på
någon nyans av gulrött.
Allvarliga fel:
- Avsaknad av sporrar på bakbenen
- Gula ögon.
- Runda, utstående ögon.
Testiklar:
Hos hanhundar måste båda testiklarna
vara fullt utvecklade och normalt belägna i pungen.
Hund får ej prisbelönas om den
är aggressiv eller har anatomiska defekter som menligt kan påverka
dess hälsa och sundhet.
